Vokalljugandet eller Handbok för Sicilianska flickor
Sara Tuss Efrik
Jag är född i Sicilien. Sex månader gammal drog jag ned en brinnande fotogenlampa i barnvagnen och blev svårt brännskadad över hela kroppen. Värst skadad blev min vänstra fot, men även tårna på höger fot var svårt brända. Såren läktes inte som det var tänkt och att gå med specialkängor fungerade inte. Efter en lång sjukhusvistelse beslöts det att vänstra benet måste amputeras strax under knät. Hur blev då mitt liv? Under uppväxten vistades jag långa perioder på sjukhus. Benpipan växte, men inte benet i övrigt.
utplånande rest, stumpvinge, väggar av kondens och tjärfukt i halsen
Utdrivningens lära, självtillräcklighetens bortgång
Exorcism på neapolitanskt vis:
Aa! I a oo inte bara griporgan ae o i a! Trafik- och polioskadade e e de nedre extremiteterna o oi, protes a oi, träbenet a ey Capua-benet oo a stylt o kneel piratben o o svartmålad träpåk e oo: lårbenprotes i aoe lårhylsa iu ee knäled av metall a o knäböjningen ee oo gummipackning o i, fotleden a e upphängningsanordning ie e lättmetall ee o bältesupphängning yi o duraluminium i oe pålitlig sugprotes elbow aai lämpliga ventiler e oo, efterbehandling a e ett nytt röresleorgan oe arm totalkontaktprotes ue ou fullgod muskulär funktion e head. Mjuk innerhylsa i e lårbenstumpen e o lårbensmanschett o, a ledmekanism a a naturliga ledaxel a eoue, muskelskador e u lämpliga ventiler oe arm totalkontaktprotes ou o en rem över knäskålen e io, ligament a oe kondyler foot u funktion e iey, kosmetik a ai komfort o ee: "Fötter görs av kolfiber o I mängden mjukdelar a o livsduglig vävnad o oe, aee ae. What will become of me?"
Duglighet i delarna:
1. Vad (frågans What?)
I den här rastplatsens katedral böljar
Klänningarna. Det som intar dem
Är det som är på riktigt. Inga drömmar.
Ingen skola för nybörjare. Inga gång-
Stilar. Ingångar Dolda.
Dunsarna mot hud, Stenkross. Säckar av
Steg. Gråmjölkiga ljuset i ruiner. Lossa,
ut för ravinstup. Skenheliga oskulder
utan tänder. Brand i rivieran.
Svarta kåporna över torra gräset.
Rustikmöbelsängen, skarvarna i ek.
Vanärade pojkar i långkalsonger.
Glipan mellan stjärten
Käftarna av deras öppna gap –
göra sig hemmastadd.
Avsatsen, ansatsen rakt ner i skiten.
Den Sicilianska systerns Lögner
Och vrångspel. Broderns åtlöje.
Skallarna som dyrkar upp jorden,
deras feta hårbotten, Flick-
Händer döljs.
(Måste fylla upp utrymmet emellan.)
Kyrkotornskadaver och Gula Meloner
med Trådar i späck och barn som åker
Rutchkana. Ny-tvättat hår i skogen
Och Ingen kommer här fram Här fram.
2. Ljus sakrofog
Varje del på sin plats. Väggar i
Kondensmaterial, droppandet,
tjär-fukt. Varje rad av det Vita,
Ärke-biskopens Gruv-Kammare. Plats!
Ner på knä, ut-studeringar av
det närmre, främre bak-delen av munnen.
(Har inget annat att göra. Inget annat än just detta.)
Det stiger på i det gråkalkade källar-
utrymmet: "Hon hör inget men hon
äter bra."
3. Backanternas klagovisa
En Ung Flicka (Alas Alice!) En säng på
Balkongen till Ara-Fågelns sång och
Ynglingens steg över lösa takplattor.
Inga förspel här, Kyssen som
Förtjänst efteråt. Kyska Sömnen, Flicka
Ihärdigt väntandes. Kom & Se Din Dotter
Nu — Hon fångade Ara-Fågeln i sin Hand!
(Arketyperna i min hals. Förlänger, drar ut på det.
Halsarna utdragna, sladdriga)
En gång fick jag plats i varje skrymsle.
Nu tränger sig Vid-Under in Under Kjolen
av Klännings-Tyg och Katedraler.
Döljer sig. För magnifik
för detta: fett-depåer av Gult,
besvärjelser för utgång.
4. Monster-Lära/Mäster-Lära
(Presentationer är alltid början på slutet)
Den Döv-Stumme Bedragarens förlorade vinst.
Rösten han inte hörde; den där klagande visan.
Tilltrasslade tarmarna i utrymmet under.
Rymden Som inte går att nå.
Här vilar vi. Ögonen stängas och delarna
Försvinna.
Vill ligga med den efterblivna Döv-
Stumma Bedragaren. Ske din vilja
vid hyddan! Nunnor håller vakt och be-
varar hemligheter. Ske din vilja i
Gruv-Kammaren! Bedriv älskog! Upp-
maningar till den efterblivne. Glänsande
tand-kött och ollon. Håriga bakdel under
vita slitna kåpan och nunneögon. "Det är
himmelskt." Spiritus Spiritus Spiritus. Och
sedan in i varje håla för att belägra. Ut-
sträckningen i solen, tortyr sträck-
Ut konvolut och den Nakna Yngligen i
Odlingen. Likväl (Ave) Abe-dissan. "Det är
Ett mirakel, systrar!" Dån i klockbjälken Helgon
Fuck, Trädgårds-Mästaren har talat, yttrat sin
Vilja. Peronella! Peronella! Hot om liv.
(Måste således fylla upp det tomma.)
5. Gyttjepölens visor
Svett-alstrandet i vår gemenskap; detta gemena
Tillhygge att bistå. Katedralens sköra rum,
Salen för baler där de miss-anpassade damerna.
Må heliga jungfrun ha förbarmande
i våningsäng och med sina
Ockerfasoner. — Har du syndat i
Frosseri? — I fastan längtade jag efter
Sallad. Att inte Få Plats är således Straffet. Plats!
Vet inte vad som händer ovanpå, inte heller
under. Händerna i ångor av vitriol, Be-
spara mig dina plågor! Intet skydd när kroppen
skrumpnar, när russin ber om nåd och hud faller av.
Av-lagringarnas tid! Det förrymda likaså.
Följeslagare är jag intet mer! Detta ömsade skinn,
Protes-verkan för drömmarnas ankomst. Ärke-
Biskopen försvunnen, den Döv-Stumme
Förångad.
Döskalleslev och bollekar och
Gyckelspel, kärvor och
Sparkar. Halt! Haltande lös-
Drivare. Sopkorg av strå
På huvudet. Breda axel-
Partier på krigare i svart tyll.
Inga viskningar genom
Skorsten eller råtthål. Smulorna bortsopade. Katedralen
Genom-sköljd och rensad. Ingen att hålla i handen
När vinden viner.
6. Bål för utdrivning
Torra (Alas) Alice staplad i Katedral för förbränning
Stickorna avbrutna, Knä -skålar. Fördrivning ivrar
Detta: Ärkebiskopen med Trekants-hatten, den
Döv-Stumme stoppad med bomull.
Klänningarna sotade, puff-ärmen, förklädet slitet
Delarna armarna i skottlinjen för det nyss begynnande.
Katedralens säng, skorstenen utgången.
Skyller på instängdheten; bommarnas gränsdragningar.
Den här magen som plats för berusning och
Mjölk-stockning, De Döda stirrar, svarta kåporna
sveper motsols, bägaren för utdrivning.
Imtimitet med Mästaren, hans dragna kors.
Spikarna i handlederna och jord-skallarna.
I Katedralen växer munnarna, vita leenden, spricker
Över knogarna, lämnar plats i skelett och ljusheten.
Små vännerna krypa över hud utan känsel.
Så här i början; hår avsett, skinnet över kranium.
Mästare! Dra isär de hårstrån som är i vägen, bered plats
För (Ave) Abe-dissan — det som tassar i skogen, det långa håret
Flyger ut genom skorsten, genom dörr, fönster: Formen
Som inte kan återges, kroppen isärtagen. Enbart förmögen att
Tyda nätterna. Den ljusa sakrofogen i halsen. Barnvagnen är
Mitt hem, tillblivelsen för Kunskapen om Elden.
Mästaren. Mästaren som han själv (Ärke-Biskopen)
Med labialveck, rätt & slätt. Mästar-
En Ma. Ornament på kyrko-
Fönster, ringklockor och styva kåpor i filt.
Koketta älskvärda pojkar
På truimf.
7. Gruv-Kammare
Katedralen där vi lappas ihop, källarhålan av skit och tölp. Detta
hem av skruvstäd, kila fast. Himlen långt borta, Drömmarna här.
Inga meningar att förstå. Bara
ljugandet, vokalbrölandet, lemmarnas skri.
Krymper, pressas samman i burkarna
be-varas till efterföljd; De Som
alltid Väljer att återberättar mitt öde.
Skär av Huvudet för att Be-vara, bevisa, svep-
Er in ett tygstycke Bär in det, tvättar det rent
Stänker Rosen-Vatten och Basilika-Växt En
Kruka i Fönstret.
Den här platsens riktmärke, Tyst som i graven
Bara knäckandet, knackandet. Öppna-munnen
Katedralens svep med kjolarna, Käften full
av lagrade Avlagrade meningar, konserverade
Flickstycken. Svälter ihjäl här,
stoppad med kol För elden i öppna spisen.
Plockar isär Ärke-Biskopen, befäster
Backanternas rop, tillbedjan.
Springer genom gränderna i Gryningen
Till sin älskade
För att åtgärda sin oskuld.
Dämpar denna huger, sug efter lim
Efter protes, gångjärn för smärtfria Leken.
Bålet som För-gör sig självt.
Redskapen i Gruv-Kammare, Hettas upp,
Verktyg av kondens, bygger kloss, slott.
Strömmar av bankandet, ihopfogning.
Hantverkare, kom hit! Döv-Stumme Yngling,
Dina sinnen Att lappa ihop Smärtan.
Observationshall för läkning, under skynken,
Döljer. Under lövsång och Ara-Fågel.
Drar ut nag-larna, förlänger känsligheten Hos
fingertoppar, spjälka fotled, Använda
Tänder för beskydd.
Över-sitteri:
1. Handbok för Amputerade. Utgiven av Riksförbundet för trafik-, olycksfalls-
och polioskadade av Tonny Ploug. Tar ut all aga ur Engelska Texten av Alice, sparar kroppsdelar. Det bildar
( ). Av Delar. Därav Suturerna, stygnen. Summan. Beräkna
Detta: Att förlora en kroppsdel medför alltid sorg.
2. Process: Simmar runt i Drunknaren. Sår-Skorporna borta, Stumpen fått sin Form, således
Utprovning av Protes. Påbörjas. För att hitta What (dvs Vad — en Möglig
Hybridaform, (Hydra!) En födelse-dikt, En Film om Neapel, En Akt ur Kolossen. Alas Alice!).
What?
världens sju underverk; helios, jordbävning, solen och den allseende
som alstrar helium — korrupta världen svarta hjärtat — reglerna som inte finns
dyn svamp-huden (Ara-Fågel i öra) En Skola för att Lära sig Gå.
Helgonförklarade lönnmördare Sexutsvultna nunnor Minsta Antydan till Fromhet är Hyckleri
(Det som inte har några ögon ligger här. Men även det som ögon har.)
3. Stump-fogning, dvs Sylvia Plaths Födelsedagsdikt och Pier Paolo Pasolini Il Decamerone. Således:
Anhöriga ska Alltid vara Välkomna på Avdelningen och få delta i Vården av Den amputerade.
(Alas) Allis berättelsernas Decamerone, i Spegel-Land och Trång-synt-heten. Får inte plats Får
ingen plats. Instängdheten med Ärke-Biskopen, Sicilien-Flickans exorcism.
Gruvliga Kammare!
|