Låta Aa
Anna-Beda Maślanka
Ack! Det var försent att önska sig annat! Lätet i henne som det, en växt en växt, två svärmorstungor i åksjukskrukor till höger om dörren härifrån sett, mörkrosa väggar, krossade kasetter, bland annat Madicken. Madicken i spillror, måste trycka ner knappen knäna mot det mjuka mörkrosa golvet: snarast möjligt och hur låter det när jag låter såhär med armbågen tryckt mot dörren och den andra armen enligt vårdguidens restrikioner det kan kännas skönt att lägga armen bakom huvudet det kan kännas som skönt som en annan. Sitta så sedan, men växte vidare och som en sista chans stack hon ut armen genom fönstret rakt ut i den mörkrosa solnedgången, särade siluetterna, dog en fågel. En fot for upp genom skorstenen och hon pratade med sig själv igen: "Haha det här låter som monty python" och senare "Nu kan jag inte göra mer åt saken, vad som än låter. Vad kommer det bli av mig, detta Läte?" och i framtiden "Återblickstankarna tycks vara en bit romantiserande och avkylda, likt Janes minnen från civilisationen. Kindchen dödar Ungen för att kunna lämna trädgården, Jane dödar en apa och äter upp den innan hon börjar gå sin väg åt vilket håll som helst. Hon dödar även Bébé. Omslagsbilden av Madicken är under spillror. Allt jag tänkte om detta hittade jag flera år senare i den där filmen. Jag hade aldrig sett den förut och ändå hade jag draperier och en kniv"
Följande är ett läckage ur Anna-Beda Maślankas och Johan Knudsens första gemensamma improvisation: Introt är ett nytt Läte av Anna-Bedas låttext som låg framför näsorna. Alice har på samma slumpmässiga vis blivit slumpmässigt vald för huvudspåret.
J spelar gitarr. A sjunger. Lätet låter behålla svengelskt uttal, skratt och en tunga av en tant. Vissa chokladröster har suddats bort.
|