LÄCKER #1 - Agnes Gerner: We used the flight of pigeons from the palace

We used the flight of pigeons from the palace

Agnes Gerner

Problemet med fåglar i allmänhet är vingarna. Om vi bryter ner dem är det enklare, då har vi: a) fjädrar b) ben. Fjädrarna är lättidentifierade, de sitter fastsurrade på videkvistar vid påsk, färgade i Jesus favoritfärger gult, rosa, blått och lila. Benen är svårare, de gör sig inte lika bra som prydnadsföremål/religiösa symboler och kan därmed betraktas som tämligen värdelösa, vore det inte för att hundar som hittar fågelben ibland kan finna det trivsamt att suga på dem. Själva fågeln är som allt annat kött och vatten. Fågelkött och fågelvatten. De senaste åren har någonting dock skett med fågelns kroppssammansättning, forskare har kommit till slutsatsen att den massa som utgör själva fågeln när allt kommer omkring inte är kött utan snarare ett slags grönsak. Fågelns skinn (hädanefter kallat ”skal”), ben (hädanefter kallade ”stjälkar”) och fjädrar (hädanefter kallade ”blast”) erbjuder ett visst motstånd, på samma sätt som frukter kan ha ett svårgenomträngligt yttre men inuti vara fyllda med en mjuk och saftig massa, ibland innehållande kärnor eller frön. Fågelns ”kött” eller ”fyllning” är vitt, medan riktigt kött, per definition och för att underlätta julklappsrim (i jultider säljer barn ofta korvar), slogans (fyndiga slogans kan leda till priser) och allmän humor (det är inte sällan stämningen behöver lättas upp) alltid är rött. Därmed fastställt att fågeln är en grönsak. Men problemet med vingarna kvarstår. Vad är en vinge? Varför behövs vingar? Varför måste grönsaker kunna förflytta sig? Då grönsaker i normala fall försöker stöta fröna så långt ifrån sig som möjlig, har Fågelgrönsaken en tendens att vaka över de sina. Inte ens när fröna groddats och är att betrakta som autonoma grönsaker, föser Fågelgrönsaken undan dem. Potatisen till exempel kan framhållas som ett föredöme, då den vilar i jorden ända tills den rycks upp i håret och kastas ner i grytan. En annan sak som talar till Potatisens fördel är att den, i motsats till Fågelgrönsaken, alltid är knäpp tyst. Fågelgrönsaken har den otrevliga vanan att ibland, ofta när den rensas, ge upphov till ljud som känsliga personer kan betrakta som stötande. Moroten är ett annat gott exempel. Palsternackan likaså. Överhuvudtaget är Rotfrukter behändiga icke-djur som inte ställer till mycket besvär och kräver förhållandevis lite omsorg. Palsternacksvakt behövs ej när det vankas semester. Palsternackan är sin egen herre. Palsternackan behöver sällan eller aldrig reprimander. Fågelgrönsaken däremot, blir snabbt fadd i smaken eller till och med oätlig om den inte är under ständig uppsyn. Fågelgrönsaken förblir ett orosmoment, trots att den ständiga uppsynen till stor del kunnat automatiseras tack vare tekniska och intellektuella framsteg. Bara detta att själva fröets storlek ibland överträffar storleken på en fullvuxen Potatis. Mycket tyder på att fjädrarnas funktion, förutom att påminna om Jesu lidande och förkärlek för pasteller, är att förflytta Fågelgrönsaken från en plats till en annan. Frågan som uppstår då är givetvis (den har redan nämnts men då ingen slutsats nåddes tål den att upprepas): Varför? Varför måste en grönsak förflytta sig från en plats till en annan? Varför vill Fågelgrönsaken inte ligga stilla i jorden? På många sätt kan Fågelgrönsakens beteende tolkas som revolutionärt. Benen i vingarna är oförklarliga. De påminner i viss mån om de staket som inhägnar och stöttar de spädare grönsakerna; Tomaterna, Ärtskotten, Salladen, men deras funktion är oklar. Det tycks som att fjädrarna är fästade med en mycket skicklig hand, som om någon med oändlig varsamhet doppat en mårdhårspensel i lim och strukit den sakta över den alltid varma grönsakskroppen (revolutionärer arbetar ofta i grupp). Det är lätt att tro att vingarna är Fågelgrönsakens svar på blast, det vill säga ett bladverk på grönsakens ovansida som underlättar uppryckandet ur jorden, men då Fågelgrönsaken alltså inte håller till i jorden duger inte detta som förklaring.
Utbredda kan vingarna skänka ansenlig skugga.
Avbrutna kan fjädrarna pryda en hatt.
Även fröna kan användas till religiösa högtider.
Mycket tyder på att Fågelgrönsaken är den grönsak som används allra flitigast i religiösa sammanhang, även om inga vetenskapliga undersökningar ännu bevisat detta faktum. Exakt vilken funktion målandet av fröna kan sägas ha är oklart. Ofta handlar det om geometriska figurer. Dock så slarvigt utförda att de saknar allt matematiskt intresse. Även harar och Fågelgrönsaker (sic) brukar målas på sagda frön, vilket kan tyckas som en gränsöverskridande pleonasm.
Benen i vingarna kan även jämföras med filar inbakade i tårtor (Revolutionärt beteende. Observera att termen ”revolutionär” i detta sammanhang endast är att betrakta som pejorativ).
Inuti är Fågelgrönsaken vit som en endiv, det vill säga en gräddig vithet utan antydan till kyla. Fjädrarna leder tankarna till Kronärtskockan, som villigt låter sig plockas isär och blir läckrare och läckrare ju längre in man kommer. Det är inte första gången det visar sig att en grönsak har ett hjärta, och förmodligen inte heller den sista. Levern och lungorna däremot, förbryllar och gör klassificeringen av Fågelgrönsaken komplicerad. Efter närmare undersökningar har Fågelgrönsaken visat sig vara den mest avancerade grönsak som någonsin skådats, man talar om en historisk upptäckt av internationellt värde. Ingen hade kunnat tro det med tanke på Fågelgrönsakens tämligen enfaldiga uppsyn, tämligen blanka blick (Ögonen leder även de till klassificeringssvårigheter. Dock finns det andra grönsaker, vars namn för tillfället inte kan erinras, som även de har ögon) . Barn som växte upp när Fågelgrönsaken ännu betraktades som ett djur kan uppleva viss känslobaserad snarare än intellektuell förvirring vid tidpunkten för inmundigandet, emedan de medborgare som har nått mogen ålder är mer rationella. Med hjälp av föräldrarnas pedagogiska skicklighet kan barnen emellertid ledas in på rätt tankespår utan större svårigheter.
Vissa finner ett lätt obehag i att äta Fågelgrönsaken rå, vissa vill att blasten redan ska vara avlägsnad när den ligger på tallriken (Gärna i sällskap med andra grönsaker. Kontrasterande färger ger ett aptitligt intryck som främjar salivproduktionen och därmed gör maten mer lättsmält. Välsmält mat leder till färre sjukdomsfall och således färre sjukhusbesök. Färre sjukhusbesök innebär mindre hål i statskassan). Vissa finner det tvärtom lustfyllt, det systematiska bläddrandet in mot det varma, vita (för även om Fågelgrönsaken inte kokts eller stekts är den aldrig vad man skulle kalla riktigt rå), och den röda saven ger grönsaksätarens läppar, haka och händer en hälsosamt rosenskimrande färg, som kan få den mest inbitna köttätare att fundera på att bli vegetarian (Glöm aldrig hälsoaspekten!). Det är möjligt att den djupa färgen på fågelns sav beror på en ovanligt hög koncentration av klorofyll, förmodligen som en reaktion på ett i Fågelgrönsaken verksamt, för forskarna ännu okänt, ämne.
I hela landet sprider sig grönsakstrenden. Fågelgrönsaken kan plockas direkt från kvisten av dem som är lyckliga nog att ha en egen trädgård. Detta är dock endast ett fåtal, och dessutom har Fågelgrönsaken börjat uppvisa oroväckande tendenser till ytterligare revolutionärt beteende, då den ofta gäckar handen som står till att plocka och flyger undan. För att tillfredsställa det oförutsedda behovet har Staten, vars ansvar är att kväsa revolutioner, initierat en kontrarevolution. Antalet ”växthus” som tidigare, innan man insåg att Fågelgrönsaken var en grönsak, kallades fågelfarmar, har mångdubblats och säkerheten förbättrats. Till skillnad från de traditionella växthusen når inget solljus in i fågelväxthusen. Man kan jämföra med Potatisen, som är strikt förbjuden att skåda solen innan den är helt fullvuxen. Potatisar som bryter mot regeln färgas gröna och får aldrig känna tillfredsställelsen av att mosas sönder mellan käkar och slemmas ner i svalg. Det är viktigt för moralen att avvikarna är lätt igenkännbara. I växthuset får Fågelgrönsaken vänja sig av med ovanan att behålla sina frön för sig själv. Den får också vänja sig av med ovanan att röra blasten i tid och otid och att låta stjälkarna pendla fram och tillbaka. Avvänjandet sker genom att Fågelgrönsaken placeras i en inhägnad som tidigare, innan man insett att Fågelgrönsaken var en grönsak, kallades bur. Detta tillvägagångssätt har visat sig mycket effektivt. Ett omöjliggörande av all rörelse har gjort att Fågelgrönsaken inte längre rör sig, vilket alltså är det önskvärda beteendet. Den enda av Fågelgrönsakens olater som man inte lyckats få bukt med är det tidigare nämnda läte som känsliga personer med livlig fantasi kan uppleva som stötande. Detta leder till att många föredrar att skala Potatis eller snoppa Ärtor framför att rensa Fågelgrönsak. Som tur är finns det dock numera färdigrensade Fågelgrönsaker att köpa i affären.
Eftersom Livsmedelsverket anser att grönsaker är hälsobefrämjade är Fågelgrönsaken skattesubventionerad. För att uppmuntra konsumtionen står Fågelgrönsaker i olika former placerade precis vid kassan i mataffärerna. Många människor mår mycket bra sedan de började äta mer Fågelgrönsaker. De sover mycket gott om nätterna. De visar tecken på mycket god hälsa, såväl fysisk som psykisk. Mycket tyder på att ännu fler djur i framtiden kommer visa sig vara grönsaker.