Vokalljugandet eller Handbok för Sicilianska flickor


Sara Tuss Efrik








Jag är född i Sicilien. Sex månader gammal drog jag ned en brinnande fotogenlampa i barnvagnen och blev svårt brännskadad över hela kroppen. Värst skadad blev min vänstra fot, men även tårna på höger fot var svårt brända. Såren läktes inte som det var tänkt och att gå med specialkängor fungerade inte. Efter en lång sjukhusvistelse beslöts det att vänstra benet måste amputeras strax under knät. Hur blev då mitt liv? Under uppväxten vistades jag långa perioder på sjukhus. Benpipan växte, men inte benet i övrigt.


   utplånande rest, stumpvinge, väggar av kondens och tjärfukt i halsen

      Utdrivningens lära, självtillräcklighetens bortgång









Exorcism på neapolitanskt vis:
Aa! I a oo inte bara griporgan ae o i a! Trafik- och polioskadade e e de nedre extremiteterna o oi, protes a oi, träbenet a ey Capua-benet oo a stylt o kneel piratben o o svartmålad träpåk e oo: lårbenprotes i aoe lårhylsa iu ee knäled av metall a o knäböjningen ee oo gummipackning o i, fotleden a e upphängningsanordning ie e lättmetall ee o bältesupphängning yi o duraluminium i oe pålitlig sugprotes elbow aai lämpliga ventiler e oo,  efterbehandling a e ett nytt röresleorgan oe arm totalkontaktprotes ue ou fullgod muskulär funktion e head. Mjuk innerhylsa i e lårbenstumpen e o lårbensmanschett o, a ledmekanism a a naturliga ledaxel a eoue, muskelskador e u lämpliga ventiler oe arm totalkontaktprotes ou o en rem över knäskålen e io, ligament a oe kondyler foot u funktion e iey, kosmetik a ai komfort o ee: "Fötter görs av kolfiber o I mängden mjukdelar a o livsduglig vävnad o oe, aee ae. What will become of me?"








Duglighet i delarna:

1.   Vad (frågans What?)


I den här rastplatsens katedral böljar

Klänningarna. Det som intar dem

Är det som är på riktigt. Inga drömmar.

Ingen skola för nybörjare. Inga gång-

Stilar. Ingångar Dolda.


Dunsarna mot hud, Stenkross. Säckar av

Steg. Gråmjölkiga ljuset i ruiner. Lossa,

ut för ravinstup. Skenheliga oskulder

utan tänder. Brand i rivieran.

Svarta kåporna över torra gräset.

Rustikmöbelsängen, skarvarna i ek.

Vanärade pojkar i långkalsonger.


   Glipan mellan stjärten

Käftarna av deras öppna gap

göra sig hemmastadd.


Avsatsen, ansatsen rakt ner i skiten.

Den Sicilianska systerns Lögner

Och vrångspel. Broderns åtlöje.

Skallarna som dyrkar upp jorden,

deras feta hårbotten, Flick-

   Händer döljs.


(Måste fylla upp utrymmet emellan.)


Kyrkotornskadaver och Gula Meloner

med Trådar i späck och barn som åker

Rutchkana. Ny-tvättat hår i skogen

Och Ingen kommer här fram Här fram.



2.   Ljus sakrofog


Varje del på sin plats. Väggar i

Kondensmaterial, droppandet,

tjär-fukt. Varje rad av det Vita,

Ärke-biskopens Gruv-Kammare. Plats!

Ner på knä, ut-studeringar av

det närmre, främre bak-delen av munnen.


(Har inget annat att göra. Inget annat än just detta.)


Det stiger på i det gråkalkade källar-

utrymmet: "Hon hör inget men hon

äter bra."


3.   Backanternas klagovisa


En Ung Flicka (Alas Alice!) En säng på

Balkongen till Ara-Fågelns sång och

Ynglingens steg över lösa takplattor.

Inga förspel här, Kyssen som

Förtjänst efteråt. Kyska Sömnen, Flicka

Ihärdigt väntandes. Kom & Se Din Dotter

Nu — Hon fångade Ara-Fågeln i sin Hand!


(Arketyperna i min hals. Förlänger, drar ut på det.

Halsarna utdragna, sladdriga)


En gång fick jag plats i varje skrymsle.

Nu tränger sig Vid-Under in Under Kjolen

av Klännings-Tyg och Katedraler.


Döljer sig. För magnifik

för detta: fett-depåer av Gult,

besvärjelser för utgång.


4.   Monster-Lära/Mäster-Lära



(Presentationer är alltid början på slutet)


Den Döv-Stumme Bedragarens förlorade vinst.

Rösten han inte hörde; den där klagande visan.

Tilltrasslade tarmarna i utrymmet under.

Rymden Som inte går att nå.


Här vilar vi. Ögonen stängas och delarna

Försvinna.


Vill ligga med den efterblivna Döv-

Stumma Bedragaren. Ske din vilja

vid hyddan! Nunnor håller vakt och be-

varar hemligheter. Ske din vilja i

Gruv-Kammaren! Bedriv älskog! Upp-

maningar till den efterblivne. Glänsande

tand-kött och ollon. Håriga bakdel under

vita slitna kåpan och nunneögon. "Det är

himmelskt."  Spiritus Spiritus Spiritus. Och

sedan in i varje håla för att belägra. Ut-

sträckningen i solen, tortyr sträck-

Ut konvolut och den Nakna Yngligen i

Odlingen. Likväl (Ave) Abe-dissan. "Det är

Ett mirakel, systrar!" Dån i klockbjälken Helgon

Fuck, Trädgårds-Mästaren har talat, yttrat sin

Vilja. Peronella! Peronella! Hot om liv.


(Måste således fylla upp det tomma.)


5.   Gyttjepölens visor


Svett-alstrandet i vår gemenskap; detta gemena

Tillhygge att bistå. Katedralens sköra rum,

Salen för baler där de miss-anpassade damerna.


Må heliga jungfrun ha förbarmande

i våningsäng och med sina

Ockerfasoner. — Har du syndat i

Frosseri? — I fastan längtade jag efter

Sallad. Att inte Få Plats är således Straffet. Plats!


Vet inte vad som händer ovanpå, inte heller

under. Händerna i ångor av vitriol, Be-

spara mig dina plågor! Intet skydd när kroppen

skrumpnar, när russin ber om nåd och hud faller av.

Av-lagringarnas tid! Det förrymda likaså.


Följeslagare är jag intet mer! Detta ömsade skinn,

Protes-verkan för drömmarnas ankomst. Ärke-

Biskopen försvunnen, den Döv-Stumme

Förångad.


Döskalleslev och bollekar och

Gyckelspel, kärvor och

Sparkar. Halt! Haltande lös-

Drivare. Sopkorg av strå

På huvudet. Breda axel-

Partier på krigare i svart tyll.


Inga viskningar genom

Skorsten eller råtthål. Smulorna bortsopade. Katedralen

Genom-sköljd och rensad. Ingen att hålla i handen

   När vinden viner.


6.   Bål för utdrivning


Torra (Alas) Alice staplad i Katedral för förbränning

Stickorna avbrutna, Knä -skålar. Fördrivning ivrar

Detta: Ärkebiskopen med Trekants-hatten, den

Döv-Stumme stoppad med bomull.

Klänningarna sotade, puff-ärmen, förklädet slitet

Delarna armarna i skottlinjen för det nyss begynnande.

Katedralens säng, skorstenen utgången.


Skyller på instängdheten; bommarnas gränsdragningar.

Den här magen som plats för berusning och

Mjölk-stockning, De Döda stirrar, svarta kåporna

sveper motsols, bägaren för utdrivning.

Imtimitet med Mästaren, hans dragna kors.

Spikarna i handlederna och jord-skallarna.


I Katedralen växer munnarna, vita leenden, spricker

Över knogarna, lämnar plats i skelett och ljusheten.

Små vännerna krypa över hud utan känsel.

Så här i början; hår avsett, skinnet över kranium.


Mästare! Dra isär de hårstrån som är i vägen, bered plats

För (Ave) Abe-dissan — det som tassar i skogen, det långa håret

Flyger ut genom skorsten, genom dörr, fönster: Formen

Som inte kan återges, kroppen isärtagen. Enbart förmögen att

Tyda nätterna. Den ljusa sakrofogen i halsen. Barnvagnen är

Mitt hem, tillblivelsen för Kunskapen om Elden.


Mästaren. Mästaren som han själv (Ärke-Biskopen)

Med labialveck, rätt & slätt. Mästar-

En Ma. Ornament på kyrko-

Fönster, ringklockor och styva kåpor i filt.

Koketta älskvärda pojkar

   På truimf.



7.   Gruv-Kammare


Katedralen där vi lappas ihop, källarhålan av skit och tölp. Detta

hem av skruvstäd, kila fast. Himlen långt borta, Drömmarna här.


Inga meningar att förstå. Bara

ljugandet, vokalbrölandet, lemmarnas skri.


Krymper, pressas samman i burkarna

be-varas till efterföljd; De Som

alltid Väljer att återberättar mitt öde.


Skär av Huvudet för att Be-vara, bevisa, svep-

Er in ett tygstycke Bär in det, tvättar det rent

Stänker Rosen-Vatten och Basilika-Växt En

Kruka i Fönstret.


Den här platsens riktmärke, Tyst som i graven

Bara knäckandet, knackandet. Öppna-munnen


Katedralens svep med kjolarna, Käften full

av lagrade Avlagrade meningar, konserverade

Flickstycken. Svälter ihjäl här,

stoppad med kol För elden i öppna spisen.


Plockar isär Ärke-Biskopen, befäster

Backanternas rop, tillbedjan.


Springer genom gränderna i Gryningen

Till sin älskade

För att åtgärda sin oskuld.


Dämpar denna huger, sug efter lim

Efter protes, gångjärn för smärtfria Leken.

Bålet som För-gör sig självt.


Redskapen i Gruv-Kammare, Hettas upp,

Verktyg av kondens, bygger kloss, slott.

Strömmar av bankandet, ihopfogning.


Hantverkare, kom hit! Döv-Stumme Yngling,

Dina sinnen Att lappa ihop Smärtan.


Observationshall för läkning, under skynken,

Döljer. Under lövsång och Ara-Fågel.


Drar ut nag-larna, förlänger känsligheten Hos

fingertoppar, spjälka fotled, Använda

   Tänder för beskydd.








Över-sitteri:

1.   Handbok för Amputerade. Utgiven av Riksförbundet för trafik-, olycksfalls- och polioskadade av Tonny Ploug. Tar ut all aga ur Engelska Texten av Alice, sparar kroppsdelar. Det bildar (         ). Av Delar. Därav Suturerna, stygnen. Summan. Beräkna Detta: Att förlora en kroppsdel medför alltid sorg.

2.   Process: Simmar runt i Drunknaren. Sår-Skorporna borta, Stumpen fått sin Form, således Utprovning av Protes. Påbörjas. För att hitta What (dvs Vad — en Möglig Hybridaform, (Hydra!) En födelse-dikt, En Film om Neapel, En Akt ur Kolossen. Alas Alice!).

What?

världens sju underverk; helios, jordbävning, solen och den allseende
som alstrar helium — korrupta världen svarta hjärtat — reglerna som inte finns

dyn svamp-huden (Ara-Fågel i öra) En Skola för att Lära sig Gå. Helgonförklarade lönnmördare Sexutsvultna nunnor Minsta Antydan till Fromhet är Hyckleri

(Det som inte har några ögon ligger här. Men även det som ögon har.)

3.   Stump-fogning, dvs Sylvia Plaths Födelsedagsdikt och Pier Paolo Pasolini Il Decamerone. Således: Anhöriga ska Alltid vara Välkomna på Avdelningen och få delta i Vården av Den amputerade. (Alas) Allis berättelsernas Decamerone, i Spegel-Land och Trång-synt-heten. Får inte plats Får ingen plats. Instängdheten med Ärke-Biskopen, Sicilien-Flickans exorcism.
   Gruvliga Kammare!